Ledsen men ändå glad...

Har precis kommit tillbaka efter ett besök på Ryggkliniken.
Vet inte riktigt var jag ska börja...
 
Jag har iallafall en början till hälsporre på båda fötterna, senan under foten är "inflammerad".
Jag kom tydligen dit i bra tid för det kunde ha varit så himla mycket värre.
Han kände på fötterna och rätt vad det var så hade han knäckt till båda två så att dom blev mycket rörligare.

Sedan nämnde han att jag skulle få göra en stötvågsbehandling.
Har läst lite om detta innan och det ska tydligen ha en bra effekt.
Han sa att han skulle göra illa mig under några minuter, funderade lite kort på hur ont det skulle göra..
Sedan hörde jag hur maskinen började låta och jag har ALDRIG någonsin varit med om liknande smärta.
Fy fan i helvete, jag ville bara kliva upp från britsen och gå därifrån och skita i att jag har ont i fötterna och lägga av med innebandyn.
Smärtan går inte ens att beskriva!
Att föda barn är så mycket trevligare...

När första foten var klar kunde jag andas i några sekunder innan det var dags för nästa.
Jag försökte tänka på något annat men det var omöjligt, ögonen tårades, jag kallsvettades
 och försökte att andas precis som man gör under förlossningen ;)
 
När behandlingen äntligen var klar så visade han en övning som jag ska göra hemma varje dag för att bygga upp stabiliteten och musklerna i foten.

Gick därifrån med både bra och dåliga nyheter.

Bra: Jag kan gå normalt igen, det ömmar bara lite i senan under foten.
Dåligt: Innebandyförbud tills att jag har träffat honom igen nästa torsdag.

 
Jag gruvar mig redan inför nästa besök, misstänker att det blir fler stötvågsbehandlingar.
Man brukar göra 3-5 st tror jag :/

Men förhoppningsvis blir fötterna bra igen ganska snart! :D
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0