Nicki

Mats har alltid haft tvångstankar och framför allt tvångshandlingar så länge vi har varit tillsammans. Vissa perioder är det riktigt illa medans jag ibland inte ens tänker på det. Nu finns det även på papper att han utöver Tourettes syndrom även har OCD och ADHD. Allt går ju hand i hand så trots några fler bokstäver så är han fortfarande samma gamla Mats.

-----

Tvångssyndrom, även kallat OCD (Obsessive Compulsive Disorder) är en vanlig funktionsnedsättning som drabbar minst två procent av befolkningen.  
Symtomen är tvångstankar och tvångshandlingar.

Tvångstankar kan beskrivas som ihållande, inkräktande tankar och fantasier som ger upphov till ångest, oro eller äckelkänslor.  
Till exempel ”tänk om jag orsakar en brand” eller ”tänk om jag slänger bebisen i golvet”.

Tvångshandlingar är ritualer som utförs för att dämpa ångest eller för att förhindra att något hemskt ska inträffa.  
Det kan handla om att vidröra saker på ett systematiskt sätt eller att genomföra upprepade kontroller av exempelvis spisplattor eller vattenkranar.

Att vara anhörig till en person med tvångssyndrom kan vara mycket påfrestande eftersom den drabbade ofta försöker tvinga med sina anhöriga i tvångsbeteendet. 
Samtidigt är stöd och förståelse från anhöriga jätteviktigt för att den drabbade ska kunna tackla sina problem så väl som möjligt.

-----

När vi blev tillsammans så visade sig tvånget genom att han var tvungen att ha toadörren öppen visst mycket och att den gick i linje med elementet. Han höll också på väldigt mycket med tv-dosorna, dom skulle ligga på ett visst sätt och det skulle kännas bra då han la ned dom på bordet. Han kunde hålla på ganska länge innan det kändes okej och han kunde släppa taget om dom.

Den senaste tiden (åren) har det mest handlat om att tvätta händerna. Ofta och länge! Tills att han känner sig ren... Ibland kan det ta väldigt lång tid och många omtvålningar innan han är nöjd. Det fanns en period då han knappt ville duscha för att han inte kom ut därifrån. Han kände sig smutsig hela tiden trots att han hade skrubbat sönder kroppen redan.

De 2 senaste  nätterna har han haft mycket ångest och har inte kunnat sova så då har tvånget visat sig extra mycket! Igår möttes jag ju av napparna och pennorna på bänken i köket. Imorse vaknade jag upp till ett kliniskt städat badrum, ordnade tv-dosor, identiskt lika ihopvikta filtar på varsin sida av soffan. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket tid han har lagt ner på detta för att det skulle kännas bra.

Han har gått i KBT för allt detta men den pausades under tiden utredningen gjordes och den ska snart påbörjas igen!

Jag och barnen blir såklart påverkade, det går inte att komma ifrån. Han vill helst att vi ska tvätta oss lika ofta som han gör eftersom vi är "smutsiga" och bär på en massa bakterier. MEN, han vet att hans beteende inte är normalt och försöker tänka sig för innan han säger något.

Just nu är det tyvärr ganska illa. Han vill krypa ur skinnet när han hör någon nysa, när han ser att Freja är snorig, vissa kvällar kan han inte ens ge barnen en godnattpuss. Han kämpar hela tiden för att försöka  få bort dessa tankar.. Har han en dålig dag så tar han inte folk i hand och hälsar, han skulle aldrig ta i ett dörrhandtag eller liknande på något "offentligt" ställe, dra kundvagnen på affären, plocka varor osv osv.. Jag skulle kunna komma hur mycket som helst egentligen om jag tänker efter med det räcker så här tror jag :)

Det är inte så här illa jämt som tur är, för allas skull ♥

Allt är en enda ond cirkel...

Tics som ger ångest - ångest som ger mer tics. Ångest som väcker tvång - tvånget skapar ännu mera ångest. Kan inte sova - sömntabletter - biverkning=ångest -  ångest = kan inte sova. Jag lider med Mats!

Det finns faktiskt dagar då han mår ganska bra eller ibland riktigt bra. Även om det bara är för några timmar så finns det ingenting som slår den känslan. Känslan då han ler, skrattar och då han bara kan njuta av livet för en stund ♥

Jag vet och är helt övertygad om att Mats en dag kommer att få slippa alla dessa djupa dalar, slippa känna all ångest och oro dygnet runt! Jag tror inte att det är så långt borta faktiskt. Ni vet, jag tror ju på mirakel! ♥

Vissa tycker säkert att jag hänger ut honom men jag tror att det är bra att sånt här kommer fram. Dom runtomkring kanske försår varför han gör eller inte gör vissa saker. Vi slipper förklara för alla varför han inte orkar träffa folk osv. Det räcker med att säga att han har en dålig dag så vet dom flesta vad det handlar om.

Jag ser fram emot mötet på psyk nästa vecka. Hoppas på att bli mer insatt i sjukdomarna, få tips på hur jag ska göra för att hjälpa Mats istället för att göra det värre genom att pressa honom för mycket i vissa lägen.

Mats är en underbar människa med världens största hjärta och allt jag vill är att han ska få må så bra som han förtjänar. Det finns så himla mycket bakom all den där ångesten och smärtan som jag vill att alla ska få se!

Mitt livs kärlek ♥