Nicki

Jag håller på att testa dietpulvret Diet Shake!
Var väldigt skeptisk till detta pulver eftersom jag provade ett annat pulver för några år sedan som rent ut sagt smakade skit.
Jag mådde då illa i flera timmar efteråt.

 

Har nu smakat på denna från Diet Shake och den smakar faktiskt riktigt gott och drycken går ner väldigt lätt :)
Det är bara att blanda pulvret med lite mjölk, låta den stå kallt en stund och sedan njuta.

 

Jag valde jordgubbssmak men är även nyfiken på de andra smakerna!
Förhoppningsvis blir jag av med 2 kilo innan bröllopet så att jag kommer i klänningen :D

 

 

Diet shake finns i sex goda smaker med äkta fruktbitar och räcker till 15 portioner.
Pulvret går att beställa här!

 

 

Finns inga ord i världen som kan beskriva min kärlek till dessa barn ♥

 

 

 

Vi var som många andra på premiäröppningen av Furuviksparken i lördags!
Vi blev bjudna på inträde, åkband och lunch.
Hade även turen att få ta med mig en vän och hennes familj :)

Vi fick gå in på röda mattan och blev fotade, har aldrig varit med om det tidigare så det var riktigt kul!
Får se om jag hittar bilderna någonstans sedan.

Det var bra men lite skumt väder, varmt och kallt om vartannat men det kom inget regn iallafall och det var ju tur!
Vi tittade på alla djuren och Freja var jättefascinerad av alla hon såg.
Hon gillade getterna och kamelerna mest!
Jag tror getterna gillade oss också, eller iallafall våran fikapåse som låg i vagnen :D

 

Vi kom till tivolit strax innan dom öppnade och fick se Babsan.
Vi passade på att äta lunch också innan det var dags att åka karuseller.

Nora var jätteladdad men Amanda var feg till en början, hon ville inte åka någonting alls.
När hon såg hur kul Nora och Emelie hade så hakade hon på dom och till slut åkte hon nästan allt! :)

Den nya attraktionen Extreme var dom för korta för så det var den enda karusellen som dom inte åkte.
Hjärtat satt i halsgropen då dom åkte berg- och dalbanan!
Jag har blivit så feg på senare år så jag åkte bara några karuseller med Freja som gick i lagom takt ;)

Kl 15.00 stod Robin Stjernberg på scenen och jag som normalt inte klara av karln tyckte ändå att det var riktigt trevlig att stå och lyssna på lite livemusik.

Vi hann även med lite sockervadd innan det var dags att bege sig hemåt.
Tiden gick alldeles för snabbt och jag åker gärna dit en gång till i sommar!

Tyckte det var skitkul att se lite "kändisar" också!
Vi såg några familjer från Familjen Annorlunda, Big Brother deltagare, komiker och några bloggare :)

 

 

 

Vi har en gubbe på jobbet som har tagit fel matlåda några gånger så att vissa har blivit utan lunch...

Idag hade någon fixat fina klisterlappar som vi kan använda på våra matlådor om vi är rädda att bli av med lunchen! :)

Vaknade upp med världens skönaste frisyr imorse.
Funderade ett tag på om jag skulle behålla den resten av dagen men ångrade mig ;)

Idag är en dag då man absolut inte vill sitta inomhus, det är jättevarmt ute och strålande sol!!
Kan ju hoppas på att det är lika bra väder då jag slutar om 8 timmar...

 

Det är precis 1 år sedan idag som pappa fick sin stora hjärnblödning.
Ett år där vi alla har slitits mellan hopp och förtvivlan.
Jag kommer aldrig någonsin att glömma samtalet som jag fick den dagen, 2012-05-28 kl 11.45.

Utdrag ur dagboken: Måndag 2012-05-28

11.45
Telefonen ringer, hemligt nummer, jag tänker att det kanske är mamma eller från Noras skola men det är det värsta samtal jag någonsin haft!

-Hej, det här är ***** och jag ringer från akutmottagningen i Sundsvall.
Är du dotter till Tommy Lundberg?

Jag frös till is, kunde inte fästa blicken, jag skakade och snurrade runt, tog mig för munnen och började gråta.
Hon berättade att du var där inne på akuten.
Du hade skjutsat Kevin till skolan vid 8 och när snickarna kom hem till dig för att byta fönster vid 10 så låg du på golvet i hallen med kramper och var knappt vid medvetande.
Jag undrar hur länge du hade legat där, om du kände något, om du visste vad som hände, om du hade ont och vad du tänkte.
Det här är frågor som jag aldrig kommer att få svar på!

Mats förstod direkt att det var något allvarligt som hade hänt och ringde till mamma som jobbade.
Jag ringde till Emelie som skrek rätt ut och sedan försökte jag få tag på Malin men hon svarade inte.
Jag ringde till farmor och som i sin tur pratade med Mona och Lennart.

Jag trodde att du kanske hade fått en stroke igen och insåg nog aldrig allvaret förrän jag kom till akuten.
Mamma mötte upp oss där och vi fick komma in i ett anhörigrum. Väntan var olidlig! 
Efter ett tag fick vi tag på Malin och vi berättade om vad som hade hänt. Hon for upp till Sundsvall direkt från Bergsjö. Mona kom också in på sjukhuset.
Vi satt i det där rummet medans du var på röntgen, sekunderna tickade sakta fram och till slut kom det in 2 sköterskor? som berättade om vad röntgen visade.

Du hade fått en stor hjärnblödning, en jättestor hjärnblödning! 
Helikoptern var på väg ner för att hämta dig och flyga dig till Umeå för operation. Vi satt allihopa och bara stirrade på varandra och grät hejdlöst. Vi kunde knappt prata eller tänka! 
Allt var som en dimma och känslorna går inte att beskriva.
Efter ytterligare en röntgen visade det sig att blödningen satt inne i hjärnan och inte i något yttre kärl.
Jag bröt ihop igen!

Vi hann träffa dig en sväng innan du fick åka med helikoptern till Umeå, du var nedsövd och såg så lugn och fin ut. Men det var fruktansvärt att se dig med alla slangar och sladdar, jag ville bara ruska om dig och få dig att vakna! 
Mamma knäppte en bild på oss tillsammans ♥

Vid 17.30 tiden lämnade vi Härnösand för att åka upp till Umeå för att vara med dig. Jag, mamma och Mats for i en bil och Malin, Emelie och Emil for i en.

Resan till Umeå var så jäkla lång, tankarna bara for fram och tillbaka. Jag visste varken ut eller in!
Skulle du någonsin vakna mer? Var ditt liv slut nu? Varför?
Jag kunde knappt andas!

Vi lyckades få ett rum på hotell Björken alldeles intill sjukhuset, vi fick sova tillsammans allihopa i en svit som kostade 1800:- för EN natt och då betalade vi för 4 personer! Sjukt jävla pris, speciellt med tanke på att vi var i rummet ca 7 timmar totalt!

När vi kom till sjukhuset fick vi komma in i ett anhörigrum igen och bara vänta.. och vänta.. och vänta!
Vid 21-21.30 var operationen klar och efter en halvtimme vi fick gå in till dig 2 och 2.
Vi gick in några svängar och pratade med dig samtidigt som tårarna bara rann och rann.. Dom gick inte att stoppa!

Vid 00 tiden kom kirurgen som hade opererat dig och berättade lite om vad han hade gjort.
Ingen kunde svara på hur framtiden nu skulle bli.. Det var nu vi började leva halvtimme för halvtimme…

Efter informationen gick vi tillbaka till hotellet, ledsna, trötta och uppgivna. Det fanns inte mycket hopp hos mig då. Jag stirrade på mobilen hela tiden, hoppades på att den inte skulle ringa.
Jag var så ledsen hela natten så jag kunde inte somna. Kroppen värkte och mitt hjärta hade krossats. Det är så jävla orättvist. Du är 55 år, snart 56… Hur kunde detta hända dig?
Du har så mycket kvar att uppleva och jag vet att du inte vill ge upp än. Du lever ju för oss barn och barnbarn.
Inte kan du väl lämna oss nu?

 

Här satt jag vid din sida och trodde att det var sista gången jag skulle se dig andas.
Visste inte om vi någonsin skulle ses igen.
Jag ville aldrig släppa din hand.. ♥
En liten stund senare flögs du till Umeå

Vi har gått igenom så mycket under detta året, saker som ingen ska behöva gå igenom.
Igår läste jag igenom dagboksinläggen från de 10 första dagarna, jag har länge velat läsa igenom min dagbok men varit rädd för att få hjärtat utslitet ur kroppen en gång till.
Och mycket riktigt, tårarna rann oavbrutet och jag slängdes genast tillbaka i tiden och kände alla känslor som jag kände då.
Obeskrivlig smärta och maktlöshet!
Jag vet inte hur många gånger jag bad om att pappa skulle vakna.
Jag ville se hans blåa ögon,  känna hans skäggstubb mot min kind och höra hans skratt om det så vore för en sista gång.

Jag bad inte om mycket men jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få så mycket mer!
Jag har sett vartenda framsteg och blivit lika lycklig varje gång det har hänt något nytt.
Kommer aldrig att glömma tiden då han låg på rehab i Härnösand, jag har nog aldrig sett honom så genomlycklig trots att han var/är halvsidesförlamad.
Det var nog första gången jag hörde honom skratta från hjärtat ♥

Idag bor han hemma i sitt hus som var vårat mål då han hade vaknat.
Han skulle få komma hem oavsett hur mycket jobb det skulle innebära.
Vi slet som djur ute i huset för att få det fint och handikappanpassat!
Jag tror att han är väldigt tacksam för det.

Det går inte att beskriva den tacksamhet jag känner för att pappa är i livet, någon hörde min bön.
Min pappa har alltid varit tjurig och det fick vi bevis på nu.
Han skulle tillbaka till livet, oavsett vad.
Vi hjälptes åt allihopa, kämpade och det viktigaste av allt.. vi slutade aldrig att hoppas och tro! 

Jag har lärt mig mycket under denna resa, jag tar ingenting för givet längre.
Hela livet kan förändras på en sekund.
Jag har kommit min familj väldigt nära och det är jag tacksam över ♥

Nu har vi varit och träffat prästen, en riktigt trevlig sådan! :)
Vi har gått igenom ordningen för vigseln, bestämt psalmer och övrig musik.
Som tur var så hade vi en liten sekreterare med oss som skrev ner allt, har redan glömt hälften av vad han sa.

Vi fick även öva på att säga löftena, snacka om att jag var nervös!
Hur ska det gå på självaste bröllopsdagen?!
Jag kommer att stå och fnittra som ett litet barn :)

Pappa var också med och det var jättekul!!
Är så glad att han får vara med på den här stora dagen, det trodde jag inte skulle vara möjligt för 1 år sedan..

Allt känns jättebra och jag läääängtar!! 

Min stora kärlek är snart min man ♥

Det är alltid lika roligt att höra när folk gissar min ålder!
De flesta reagerar redan när dom får höra att jag har barn och när jag sedan säger att jag har 3 så ser dom ut som fågelholkar :)

Jag tycker ju att jag är jättegammal men tydligen ser jag inte ut att vara så gammal som jag faktiskt är..

Idag på lunchen så var det en kvinna som blev jätteförvånad då hon fick höra att jag har barn (hon jobbar inte här på kontoret).
Hon frågade lite försiktigt om hon fick vara oförskämd och fråga hur gamla barnen är.
Hon gissade på att jag bara var 20 år!

Försår ni vad kul det är att höra sånt!? :)

Jag vet att min backslick inte är så jävla snygg men håret delar sig alltid så jävla snyggt bak i huvudet så det går inte att ha utsläppt! :/

Herregud! När man haft en sån här intensiv helg så borde man få en extra ledig dag..

Haft fruktansvärda drömmar inatt och känner mig helt mosig i skallen.
Håller på att frysa ihjäl så jag har slängt på mig en filt över axlarna, förhoppningsvis får jag upp lite värme på rummet snart.

Jag visste att jag hade något inplanerat idag men kunde inte komma på vad.. blev lite snopen när jag öppnade kalendern och ser att vi ska träffa prästen ikväll.
Det hade jag helt glömt bort.. Nora har match ikväll och vi har inte styrt upp någon barnvakt.
Vi hinner skjutsa Nora till samlingen iallafall och med lite tur kan hon åka med någon hem :)
Amanda och Freja får helt enkelt följa med!

Har en del inplanerat i veckan och på måndag åker jag till Stockholm över dagen! :)

 

Nä, dags att montera ihop hjärnan och jobba på!

Vår fina Amanda fyller 7 år idag!

Tänk att hon börjar i 1:an till hösten, nu är hon stor på riktigt :)
Firandet började redan lite igår då vi var i Furuvik men idag blir det en massa presenter och gott fika!

Tack för att jag får vara din mamma, jag älskar dig tokunge ♥

Vi har haft en alldeles underbar dag och både vi och barnen är mer än nöjda!

Vi blev inbjudna till säsongsöppningen av Furuviksparken och där har vi varit hela dagen :)
Det uppskattades av alla i familjen och tiden gick alldeles för fort.
När vi kom hem så var det fortfarande jättefint väder ute så vi struntade i vad klockan var och for iväg och hade en liten picknick vid vattnet.

Har mycket att berätta och såklart så vill jag visa en massa bilder men det får vänta lite.
Vi har precis slagit in Amandas paket och nu ska jag stupa i säng.
Klockan ringer tidigt imorgon, då ska vi sjunga för våran 7-åring och sedan har vi lite att stå i innan gästerna kommer!

Hoppas att ni andra också har haft en fin dag ♥

 

Det blev lite stressigt imorse men vi kom iväg i tid till slut :)

Vi har precis passerat Sundsvall och nu ska jag fördriva tiden med en skvallertidning!

Vi har varit på affärn och handlat och så har vi förberett det mesta inför morgondagen då vi åker till Furuvik.
Nu kan jag koppla av lite, mysa med tjejerna och titta på Let´s dance innan det är dags att sova.
Det blir en tidig morgon imorgon, vi lämnar stan kl 7 efter att vi har mött upp Ida & co! :)

Tjejerna är skitladdade och håller på att längta ihjäl sig!

Hela kroppen tömdes på energi då jag kom hem efter jobbet.
Är helt färdig, skulle kunna göra vad som helst för att få lägga mig och sova.

Jag har en del att göra så jag får hålla mig vaken ett tag till.
Håller på att tvätta och sedan ska jag packa och handla inför morgondagens äventyr :)

Freja skakar kulor i en burk och dom större barnen leker kurragömma med dunk inomhus så det är ganska livat..

Mats är och roar sig med lite smärta :)

Skulle vilja ha en bra och romantisk film att titta på ikväll, Mats kommer nog inte hem förrän inatt någon gång.
Har ni tips på någon bra film? :)

 

Sitter och äter lite kvällsfika efter allt pillande på datorn ikväll.
Har lagt in alla räkningar, fixat mitt bank-id som hade gått ut, fixat lite med föräldrapenning, mailat runt en massa och jävlats!

Ska bli skönt att krypa ner i sängen efter att jag har läst alla bloggar.. :)

På tal om bloggar så kommer jag vilken dag som helst att byta bloggportal.. designen är nästan helt klar och det mesta funkar som det ska.
Det är bara lite småpill kvar sedan är jag nöjd..
Jag hoppas att ni kommer att följa med mig på mitt nya äventyr ;)

Jag äter som om jag vore gravid!

 

 

 

Gissa vad som finns i denna påse!! :)
Åhh.. Precis så som jag ville ha den!

Jag och Mats ska dejta på lunchen idag, vi ska på stan och hämta våra vigselringar som ska vara klara idag! :)

Hoppas att min ring är lika fin som jag har föreställt mig att den ska vara ♥
Sedan hoppas jag givetvis att den kommer att sitta bra tillsammans med min andra ring.

 

Jag blev så jävla lycklig då jag kikade in på allehanda.se tidigare idag.
Jag hann läsa rubriken och första raden innan jag kastade mig på telefonen och ringde till Mats.
Därefter sprang jag in till Ida och bara stod och skakade!

Ett halvårs fängesle!!

Vi får se om han tänker överklaga domen eller om han nöjer sig med att ansöka om att få fotboja istället.

Jag tycker oftast att livet är jävligt orättvist men ibland händer det faktiskt att folk får det dom förtjänar.

Papperna kommer nog hem vilken dag som helst så det ska bli intressant att läsa dom :)

Nu kan Mats pusta ut (förhoppningsvis) och slippa tänka på allt som varit de senaste månaderna.

Sitter och väntar på att Noras träning ska sluta.. Sedan är det dags för mig att ha lite egentid.

Storhandling står på schemat, yeeey!!

Vi måste skärpa till oss nu och spara på pengarna så då är det bästa att storhandla istället för att springa och småhandla varje dag..
Kommer att kännas så jäkla skönt efteråt :)

Den här natten var alldeles för kort, klockan väckte upp mig imorse ur min allra skönaste sömn.
Tänk om man kunde vara lika pigg som Freja är när man vaknar på mornarna.

Ögonen går i kors och det tar nog ett tag innan hjärnan är med!

Det ser ut att bli en fin dag iallafall, alltid något :)

Shoppingen blev riktigt lyckad idag!
Mats har hittat ALLA sina kläder, känns så jäkla skönt och han var hur snygg som helst i kostym!
Det pirrade i hela kroppen när jag tittade på honom och föreställde mig hur han kommer att se ut då han står där i kyrkan och väntar på mig ♥

Vi hittade några presenter till Amanda också men måste ner på stan och leta en sommar jacka.
Hon är nog den enda som går omkring med vinterjacka just nu... :P

Någon sprit blev det inte idag men däremot så fick vi sällskap av Nathalie och Ellen på våran shoppingtur.
Alltid lika trevligt :)

Vi hade även fått hem ett paket idag med våra "placeringskort"!

Herregud, det är inte långt kvar till bröllopet nu, 60 dagar är ju ingenting!!
På torsdag ska vi hämta ut ringarna och på måndag ska vi träffa prästen och gå igenom allting.
Känns ändå som att vi har koll på det mesta så det känns skönt.
Nu ska bara allt styras upp :D

Åhhhh.. jag håller på att längta ihjäl mig samtidigt som jag håller på att dö av nervositet...

Kan ni förstå att jag snart kommer att gifta mig, det är ju hur stort som helst ♥
Jag hoppas att Mats kommer att tycka om klänningen som jag kommer att bära!

Gomorron alla glada!
Härligt att vakna upp till ännu en regnig dag, eller hur!? :)

Mina dagar är fullspäckade framöver just nu, har knappt tid med mig själv.
Men det är skönt att ha saker att se fram emot!

Idag ska jag iväg på ett möte och i eftermiddag ska jag och Mats åka till Birsta för att köpa skor, kostym med tillbehör, presenter till Amanda och så ska vi ha en hel del från bolaget :)

Till helgen väntar kalas och premiäröppning av Furuviksparken!

 

Vissa dagar är jag mer svullen än andra.
Igår och idag har jag varit extremt svullen på eftermiddagarna.
Magen känns som en spänd ballong och är "tung".

När jag är svullen på jobbet och visar mig ute i korridorerna så drar jag in magen eller gömmer den under en stor tröja/kofta.

Funderar på om jag ska börja skriva någon slags matdagbok och se om det är vissa tider i månaden som jag är mer svullen eller om det kommer efter vissa maträtter.
Har ju inte hittat någon speciell "bov" ännu eftersom jag kan svälla upp av ett glas vatten.
Men det kanske är en idé ändå?

Det är fan inte kul att se ut så här!
Alla tröjor blir för korta och jeansen trycker åt så jag får ont.

Gravid i vecka 20?

Igår gick jag omkring med linne och idag åkte vinterjackan fram igen.
Regnet bara öser ner och jag tycker synd om Nora som ska gå ner på badhuset idag!

Jag funderade på hur många maskar som blir ihjältrampade i detta väder men det är inte bara maskarna som kommer fram tydligen.
Den här stackaren blir nog ihjälkörd när som helst eftersom den sniglar sig fram på parkeringen..

 

Hann inte fixa håret efter duschen imorse.
Regn=krulligt hår!

BAD HAIR DAY!

Vi hade 3 härliga barnfria timmar igår.
Då var på invigningen av Koch's nya uteservering och åt oxfilébuffé!

Det var riktigt gott och jag tror stället kommer att gå bra i sommar.

Det spelades även lite livemusik och killen som sjöng var riktigt duktig, han kan inte ha varit gammal men en av de bättre trubadurerna jag hört!

Vi köpte med oss glass och nougatsås hem till efterrätt som vi åt med barnen :)

Kvällen var jättebra, synd bara att den var lite för kort den här gången.

Freja vaknade innan 6 idag, tur att jag inte är bakis! ;)

Det var mulet imorse då jag skjutsade Nora till träningen men under tiden jag låg och vilade så kom solen fram!! :)

Det är riktigt varmt ute, Freja blev alldeles svettig efter en stund på studsmattan.

Amanda är inte rädd för att prova på nya saker.
Det är många gånger jag har tänkt att hon kommer att slå ihjäl sig eller bryta några ben i kroppen.

Idag fick jag se att hon har lärt sig att göra volter på studsmattan!
Jag skulle bryta nacken om jag provade..

Det är samtidigt kul att se hennes tuffhet, tror hon kan ha nytta av det i framtiden! :)

Det var riktigt mysigt att vakna upp imorse till fåglarnas kvitter, då vet man att det är bra väder! :)
Solen lyser och det är riktigt skönt ute.
Att det dessutom är fredag gör ju inte saken sämre.

Hoppas vädret håller i sig nu och att det blir riktigt fint nästa helg då vi ska till Furuvik!!

Klänningspremiär - check!

Idag har vi varit med Linda och kollat på lokalen där vi ska ha vår bröllopsfest.
Tror det kommer bli hur bra som helst med allt :)

Efteråt så följde hon med hem till oss så vi kunde prata, fundera och planera!
Det känns som att jag inte har koll på någonting alls men så fort Linda är med så blir jag mycket lugnare.
Börjar bli dags att handla en del nu så att inte allt kommer sista veckan ;)

65 dagar kvar nu ♥

Jag och Freja har sovit på soffan inatt och imorse låg hon tätt intill mig och höll om mig.
Att få ligga nära sitt barn, känna värmen från denna lilla individ och höra varje andetag är en underbar känsla.
Jag känner ett lugn i hela kroppen samtidigt som jag håller på att spricka av kärlek.

Jag hade kunna legat så här hela dagen!

Jag har länge gruvat mig inför att barnen ska bli tonåringar med allt vad det innebär.
Det jag fruktar mest är när dom ska börja ränna omkring på stan under kvällarna!

Jag har inte tänkt på att dom vill bli fria lite tidigare än så.
Nora har nu frågat om hon kan få gå själv på stan med några kompisar på fredag.
Jag är så kluven!
Det skulle ju vara hur kul som helst för henne, när jag var 9-10 år så åkte jag faktiskt med bussen själv till Birsta med kompisar.
Det var inget konstigt med det..
Men samtidigt så blir jag livrädd, hon vågar ju knappt vara ensam hemma själv i mer än 10 minuter.
Hur ska hon klara sig på stan och att åka buss som dom hade tänkt?

Åhh.. det här är så jobbigt.
Jag litar på Nora men inte på alla idioter som finns där ute!
Min och Mats oro ska ju inte få hindra henne från att utforska världen men det är väldigt svårt att släppa kontrollen..

Hur skulle ni göra med era 9-åringar?
Vad får dom göra/inte göra?
Vad har ni för regler?

Hej solen, du är efterlängtad!
Låt värmen och sommaren komma nu.
Längtar efter att kunna gå ut med bara ben.
Vill kunna sitta utomhus på kvällarna och se barnen springa omkring barfota på gräsmattan.

Livet känns alltid lite enklare så det är sommar och fint väder ♥

Jag var på ett möte, eller samtal kanske det kallas, nere på psykiatrin tidigare idag.
Det gick faktiskt riktigt bra även om jag inte fick så jättemycket konkreta tips med mig därifrån.

Det blev lite som jag befarade, att vi pratade mycket om allt annat runtomkring mig.
Mannen som jag pratade med tyckte att jag i framtiden skulle gå dit för att reda ut mig själv litegrann, lära känna min kropp och mitt psyke.
Det var inte alls oväntat faktiskt.

Jag är lite känslomässigt "skadad" och behöver nog träna på ett och annat för att bli säker i mig själv och min person.
Vi får se vad som händer helt enkelt.

Det var skönt att prata av sig lite med någon utomstående, hade kunnat sitta där hela dagen om det fanns tid för det ;)
När jag väl har börjat prata så har jag svårt att sluta.. Det vet nog alla som känner mig!

Det är mycket som jag vill lära mig om mig själv.
Varför är jag som jag är, vad var det som formade mig?
Jag vill ju så mycket mer än det här..

Jag har aldrig höjt rösten till någon annan än mina barn.
Jag är livrädd för konflikter och anpassar mig alltid efter alla andra som är runt omkring mig.
Vill inte trampa någon på tårna eller såra någon.
Sån har jag alltid varit.

Det måste vara häftigt att kunna säga det man tänker ibland, bara få vräka ur sig och lätta på känslorna när man är arg?!
Jag kokar istället inombords en stund tills att jag har tryckt undan allting och glömmer bort det.

Eftersom att jag har svårt för att säga exakt vad jag tycker och tänker så är det mycket enklare att skriva ibland.
För en tid sedan var jag så arg, upprörd, orolig och besviken.
Jag kunde inte släppa det utan jag tog modet till mig att skriva ett mail till en person som jag hade kommit riktigt nära.
Jag uttryckte mig väl och jag fick ner allt det jag gick omkring och tänkte på, det kändes så bra efteråt att jag hade fått ur mig det jag ville utan att anklaga någon för något.
Det här var riktigt stort för mig!!
Tillbaka fick jag ett luddigt mail och sedan sa denna person med flera upp kontakten med både mig, Mats och några av mina syskon.

Trots att jag inte fick den responsen jag hade hoppats på så känns det fortfarande jättebra att jag sa vad jag kände.
Hade inte kunnat leva med mig själv om jag hade varit tyst.

Jag har en lång väg att gå innan jag är där jag vill vara, men någon gång ska jag komma fram...

Det har snart gått en vecka sedan vi var på rättegången.

Jag var jättenervös trots att jag inte ens behövde säga något.
Det var riktigt jobbigt att lyssna när allt berättades igen, trots att jag redan har hört allt flera gånger.
Åklagaren visade en massa bilder som togs på Mats när vi var inne på akuten.
Polisen hade även fotat den åtalades händer eftersom dom var alldeles blodiga.
Inte alls trevliga bilder men det var lite synd att det inte fanns någon bild med på hur Mats såg ut direkt efter misshandeln med allt blod.
Dom pratade rätt mycket om det, hur mycket att egentligen blödde och från vilka ställen i ansiktet.

Rättegången gick faktiskt bra, åklagaren var nöjd och det fanns 2 vittnen som har pekade ut den åtalade.

Han erkände misshandel (ett slag i ansiktet så att läppen sprack) men förnekar grov misshandel.
Det var tydligen någon annan som hade sparkat Mats i huvudet efter att han hade ramlat i marken!?
Den åtalade topsades på platsen och blodet på hans ena hand kunde kopplas till Mats.
Han motsätter sig att betala något skadestånd...

Hans historia om vad som hade hänt var väldigt rörig och det märktes att allt var lögn.
Enligt hans berättelse hade Mats gått tillsammans med hans gäng ner på stan efter att dom hade varit på krogen.
Ja, eller hur!?

Jag bara satt och gapade och skakade på huvudet när han drog allt..

Åklagaren sa att det är väldigt svårt att få någon dömd till just grov misshandel men hon skulle göra allt hon kunde för att få igenom det.
Skadeståndskravet var bra uträknat och alldeles rimligt.
So far so good!

Tydligen kunde det ta upp till 3 veckor innan domen kommer men vi hoppas på att den blir klar så snart som möjligt.

Kan ju även tillägga att den åtalade fick sitta kvar resten av dagen i den salen, han var åtalad för 2 misshandelsfall till!

Det är inte alltid så himla enkelt att vara förälder, ibland önskar jag att det fanns en handbok om hur man ska bete sig i vissa situationer.
Jag vet egentligen vad som är det bästa att göra men i stridens hetta blir det nästan aldrig så.
Amanda går igenom en riktigt jobbig fas just nu och jag måste ha förträngt att Nora någonsin har gått igenom detta.

När Amanda började på 6-års i höstas så fick vi ett litet häfte om "sex år, lilla puberteten".
Den har legat i kökslådan fram tills nu...

Plötsligt står barnet där – förändrat. Knubbigheten från småbarnstiden är som bortblåst. I stället har kroppen skjutit i höjden och är nästan vuxet långsmal. Armarna och benen är långa och slängiga. I munnen syns en tom glugg – om det inte redan har kommit nya, stora framtänder.
Men det är inte nog med de kroppsliga förändringarna. För en del föräldrar blir det också påtagligt att detta är en mental brytningsperiod: allt ska ifrågasättas, allt ska barnet protestera mot. Utbrotten kan bli både många och våldsamma.
Lilla puberteten kallas den ibland för, denna period av livet som för en del blir så stormig. Barnet kan, precis som när det var två och ett halvt, vägra borsta tänderna, vägra ta på sig kläderna och gråta högt av förtvivlan över att inte få den där glasstruten nu, på en gång!
– För många blir blir det här en ganska stökig period med mycket konflikter, säger barnpsykolog Pia Risholm Mothander.
Ur föräldraperspektiv är det inte alltid lätt att hantera. Men, som Pia Risholm Mothander säger:
– Ha tålamod! Tänk på att det går över – och på att det är ett viktigt led i barnets utveckling.
För vad som egentligen händer när det stormar som värst, det är att barnet håller på att hitta sin plats i tillvaron.

Nästan varje dag får hon hysteriska utbrott för ingenting, idag var det nog värsta gången hittills..
Hon och Nora spelade ett spel där Nora vann sista gången, hon sprang iväg och började gråta.
Vi försökte prata med henne men helt plötsligt tyckte tydligen alla att hon var jättedålig.
Hon hittar på saker för att få oss att känna att det är vårt fel att hon är så ledsen.
Ingen tycker om henne.
Hon vill flytta hemifrån.
Hon vill inte leva längre.
Hela hennes liv är dåligt och värdelöst.

Hon säger nästan varje dag att hon tänker flytta hemifrån och att hon inte vill leva längre.

Det är riktigt jobbigt att höra och jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller säga i dessa situationer för hon lyssnar inte.

Om det här är lilla puberteten, vad kommer hända när den riktiga puberteten kommer?

Antar att vi inte är ensamma om att ha det så här..

Älskade lilla vän, jag älskar dig mer än livet ♥

När jag såg den här videon så blev jag jättesugen på fil igen, var ett tag sedan jag åt det sist.
Jag är uppvuxen med fil och favoriten har alltid varit långfil som vi alltid fick hemma hos mormor och morfar!

 

Långfil och en massa socker ♥

 

Perfekt till frukost, mellanmål och kvällsfika!

 

Vilken är din favorit?    

 

 

 

Jaha, då är det måndag igen.
Tycker att det alltid känns som att det är måndag, veckorna går alldeles för snabbt.
Känns som att jag missade mycket på jobbet förra veckan så jag har en del att "ta igen".

Imorgon har jag en tid inbokad på psyk, misstänker att den tiden kommer att gå åt till att prata om annat än det jag har bokat tid för..

Det är inte alltid så himla enkelt att vara förälder, ibland önskar jag att det fanns en handbok om hur man ska bete sig i vissa situationer.
Jag vet egentligen vad som är det bästa att göra men i stridens hetta blir det nästan aldrig så.
Amanda går igenom en riktigt jobbig fas just nu och jag måste ha förträngt att Nora någonsin har gått igenom detta.

När Amanda började på 6-års i höstas så fick vi ett litet häfte om "sex år, lilla puberteten".
Den har legat i kökslådan fram tills nu...

Plötsligt står barnet där – förändrat. Knubbigheten från småbarnstiden är som bortblåst. I stället har kroppen skjutit i höjden och är nästan vuxet långsmal. Armarna och benen är långa och slängiga. I munnen syns en tom glugg – om det inte redan har kommit nya, stora framtänder.
Men det är inte nog med de kroppsliga förändringarna. För en del föräldrar blir det också påtagligt att detta är en mental brytningsperiod: allt ska ifrågasättas, allt ska barnet protestera mot. Utbrotten kan bli både många och våldsamma.
Lilla puberteten kallas den ibland för, denna period av livet som för en del blir så stormig. Barnet kan, precis som när det var två och ett halvt, vägra borsta tänderna, vägra ta på sig kläderna och gråta högt av förtvivlan över att inte få den där glasstruten nu, på en gång!
– För många blir blir det här en ganska stökig period med mycket konflikter, säger barnpsykolog Pia Risholm Mothander.
Ur föräldraperspektiv är det inte alltid lätt att hantera. Men, som Pia Risholm Mothander säger:
– Ha tålamod! Tänk på att det går över – och på att det är ett viktigt led i barnets utveckling.
För vad som egentligen händer när det stormar som värst, det är att barnet håller på att hitta sin plats i tillvaron.

Nästan varje dag får hon hysteriska utbrott för ingenting, idag var det nog värsta gången hittills..
Hon och Nora spelade ett spel där Nora vann sista gången, hon sprang iväg och började gråta.
Vi försökte prata med henne men helt plötsligt tyckte tydligen alla att hon var jättedålig.
Hon hittar på saker för att få oss att känna att det är vårt fel att hon är så ledsen.
Ingen tycker om henne.
Hon vill flytta hemifrån.
Hon vill inte leva längre.
Hela hennes liv är dåligt och värdelöst.

Hon säger nästan varje dag att hon tänker flytta hemifrån och att hon inte vill leva längre.

Det är riktigt jobbigt att höra och jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller säga i dessa situationer för hon lyssnar inte.

Om det här är lilla puberteten, vad kommer hända när den riktiga puberteten kommer?

Antar att vi inte är ensamma om att ha det så här..

Älskade lilla vän, jag älskar dig mer än livet ♥

Baby when you touch me
I can feel how much you love me
And it just blows me away

Jag tror det här har varit min mest upptagna helg någonsin.
Full fart hela tiden! :)

Vi lämnade hemmet vid 08.15 imorse och har ganska nyss kommit hem igen.

Vi har hunnit med en fotbollsmatch, besök hos pappa och sedan besök hos Jens och Nathalie!

Är helt slut i både kroppen och huvudet, som vanligt...

Blir en tidig kväll ikväll, tänkte läsa lite och skingra tankarna.

Min underbara, älskade pappa!
Snart är det 1 år sedan som jag satt vid din sida, höll din hand och bad för ditt liv .
Du vaknade upp till slut, mot alla odds och du är fortfarande med oss.
Önskar jag kunde vara med dig dygnet runt ♥

 

Hur väljer du dina tv-kanaler?
Betalar du för en massa onödiga kanaler som du aldrig tittar på?

Med Boxer Flex8 får du dina 8 favoritkanaler för 99 kr/månad.
Lite enklare och smidigare än i videon nedan ;)

 

 

Vi fick en hel del gjort idag faktiskt, mer än jag trodde att vi skulle få! :)
Vi har kört iväg med en massa sopor, lagt på sommardäcken på bilen. Helt nya och fräscha faktiskt!
Har även hämtat hem lite möbler från Mats mamma och plockat undan lite (som vanligt).

Vi blev bjudna på middag hemma hos Sandra och Helena så vi har ganska nyss kommit därifrån.
Tjejerna har lagt sig och jag dyker snart ner i sängen jag med.

Nora har match imorgon 9.30 så vi måste upp i tid.
Kan tyvärr inte ligga och dra mig och mysa med Freja som jag brukar göra annars.

Efter fotbollen ska vi åka ut till pappa och äta middag med alla syskon.
Hoppas på att alla kommer att vara där iallafall! :D

Får se om det blir bra väder så jag kan fota alla barnen ute på gräset!
*håller tummarna*

Det blev en bra dag ändå trots att jag missade Idol!

Just nu borde jag vara på idoluttagningen...
Tanken var först att jag skulle följa med en vän som skulle ställa upp och sjunga men hon var inte riktigt redo så hon ångrade sig.
Jag fick i samma veva höra att dom behövde en assistent till kamerateamet och jag nappade direkt. Jag skulle alltså ha jobbat där hela dagen idag...

Men här sitter jag hemma i soffan, jag kände att familjen behöver mig mer och vi har en del som måste fixas här hemma!

Känns lite tråkigt att jag missar idol men det är ändå skönt att vara lite ledig på min lediga dag.

Tänkte berätta lite om rättegången senare om datorn blir ledig, det var med blandade känslor jag satt där!

Det är jättegrått och trist väder ute.
Känner mig helt slut i kroppen men barna och deras kompisar är fulla av energi och dansar för fullt :)

Vi har även haft besök av Zandra och Liam idag!

Kvällen blir lugn iallafall, hoppas på att se en bra film och äta något gott.
Kanske dricka lite av vinet som jag fick när jag fyllde år!

Tiden är inne, dags för rättegång!
Det har dragit ut på tiden lite men nu håller jag tummarna för att idioten som misshandlade Mats i slutet på november ska få sitt straff...

Visst minns ni hur Mats såg ut?

Inga trevliga bilder alls och vissa skador får han leva med resten av livet...

Barnen blev överlyckliga idag när vi kom hem efter skolan och jobbet.
Mats hade satt ihop studsmattan under dagen :)
Dom var ute hela eftermiddagen och halva kvällen och hoppade!

Jag och Anna har suttit vid köksbordet i några timmar och bara pratat och skrattat som vanligt :)
Vi tittade på lite gamla foton, pratade minnen och även om livet i allmänhet.
Förhoppningsvis träffar jag henne igen om 2½ månad!

Nu är det dags att krypa ner i sängen och skänka lite positiv energi till hjärtat inför morgondagen.
Det är dags för rättegång...

Idag kommer Anna och hälsar på mig och min familj :)
Tror det var nästan 1 år sedan vi sågs sist, det är ungefär så ofta vi brukar träffas.
Även fast det är långt mellan gångerna så känns det aldrig konstigt, det är som om det var igår vi sågs senast.

Det ska bli så himla kul och höra om vad hon har för sig nu för tiden, jag vet att hon bor i Uppsala iallafall ;)
Vi har så mycket roliga minnen tillsammans som vi brukar prata om och skratta åt.
Jag har aldrig haft en tråkig sekund tillsammans med henne!
♥

Det blir en bra dag idag också!! :)

Har ni hört talas om swish?

Det är iallafall en en av bästa uppfinningarna någonsin :)

Hur ofta har det inte hänt att man behöver föra över pengar till någon och måste jävlas med datorn, bankdosor, koder osv?
Nu kan man föra över pengar till varandra jätteenkelt med mobilen.
Ladda ner BankID till mobilen och aktivera swishappen så är du igång!

Nu kan du föra över pengar till andra som också använder swish genom att bara skriva in deras mobilnummer.
Hur enkelt som helst!

Jag blev frälst från första stund och vill rekommendera alla att skaffa swish!

 

 

 

 

 

Vädret har visat sig från sin bästa sida hela dagen, sol och värme :)
Jag har fått så mycket fint och det var jättekul att träffa större delen av släkten!

Vi hann vara ute och leka en stund på gården innan alla gästerna kom och det uppskattades av Freja och även Pontus som vågade sig ut på bron :)

Det var inte så dumt att fylla 29 ändå ;)

För 29 år sedan föddes världens bästa tjej, mamma och sambo!
Nora och Amanda sjöng fint för mig när jag kom ut ur badrummet och jag fick en massa fina presenter ♥

 

Solen skiner för mig idag och jag hoppas att dagen blir underbar :)

Det sägs att man ska ha en speciell doft på bröllopet som man normalt annars aldrig använder.
En doft som alltid kommer att påminna om den stora dagen ♥

Jag har alltid använt fruktiga parfymer men nu är jag sugen på att hitta någon "tyngre" parfym.
Hur vet man vilken doft som passar en själv?

LANCÔME LA VIE EST BELLE EDP

Jag är ju en sån som faller för fina flaskor och den här blev jag lite kär i ;)
Den här och många fler parfymer hittar du hos parelle.se!

Det sägs att jag fyller år imorgon men man slutar väl att fylla år när man blivit 25?? ;)

Det här är alltså min sista dag som 28 och jag börjar känna mig väldigt gammal. Men med tanke på att jag har 3 barn och att den äldsta snart blir 10 så har jag ändå hunnit med en hel del :)

Imorrn vaknar jag upp med några fler rynkor och har bara 1 år kvar till 30!!

Jag ska strax åka och hämta Nora som är på disco hos en klasskompis ikväll!
Jag fick den stora äran att locka hennes hår och sminka henne efter hennes önskemål :)

Vi har så otroligt vackra barn och deras drag blir bara finare och finare ju äldre dom blir ♥

Idag har jag varit hos läkaren och som jag misstänkte så är det IBS jag lider av!

Jag blev inte direkt förvånad men samtidigt känns det jättekonstigt.
Ska läsa på lite och se vad det finns för tips för att underlätta uppsvälldheten.
Det finns ingen medicin för detta men förhoppningsvis blir det bättre efter klimakteriet! ;)

Idag efter jobbet for vi ner till Birsta, på Mats initiativ! :)
Vi har köpt grejer till Noras cykel och några födelsedagspresenter.
Hittade en klänning till Freja också som hon ska ha på bröllopet om den funkar ihop med Nora och Amandas klänningar.
Den är väldigt fin iallafall ♥

Vi fick även med oss lite godsaker hem från Delicato outlet.
Det var första gången vi var dit trots att dom öppnade för jättelängesedan!

Det blev en riktigt bra dag och nu är det skönt att bara koppla av lite!

Fick en riktigt skön start på morgonen idag! 
Mats klev upp med Freja då hon vaknade och jag fick sova vidare till 9.30.
Jag låg kvar och drog mig till 10.30-11.00, Freja hade då somnat bredvid mig efter att ha legat och myst en stund ♥

Fick ett ryck och dammsög hela lägenheten och soffan fick sig en omgång också, det var verkligen på tiden!
I övrigt har vi inte gjort så mycket, Nora har tränat och vi har slängt lite sopor.

Fyndade en cykel till Nora också men gummit behöver bytas.
Hoppas bara att den inte är för stor, då får jag ta den istället ;)

Våran lilla sjukling blir hemma imorrn igen, hostan vill aldrig ge med sig.
Nu rosslar det i bröstet på henne och snoret det bara rinner :(

 

 

 

Det blev ingen majbrasa för oss i år men det går ingen nöd på oss för det! :)
Vi har ätit en god middag tillsammans och sedan har vi åkt omkring lite i stan och fotat.

Tanken var att vi skulle göra en äppelpaj till efterrätt men vi är fortfarande proppmätta efter middagen så pajen får vänta tills imorgon.

Det har varit lugnt och skönt och nu ska jag sätta mig i soffan och kika på lite gamla foton med tjejerna som fortfarande är vakna! ♥

Går det inte bara att koppla bort vissa delar av hjärnan för en stund?

Amanda lockade håret på sig själv ikväll och hon blev så fin! :)

 

Känner mig så jävla fräsch idag!
Har legat och sovit större delen av dagen och är orkeslös.
Svettas och fryser om vartannat, ont i hela kroppen och har en mysig varsmak i munnen!

Har inte ens orkat mig in i duschen..

Längtar tills jag kan lägga mig ner igen.

Nu är det min tur att vara sjuk, hela familjen är nu förkylda!
Jackpot!

Vi har iallafall hunnit med att hälsa på pappa och Kevin idag. Pappa bjöd på mat, jag lekte frisör och Nora slog upp knät!

Jag har stått på loppis mellan 10-16 idag, jag och Malin var sist kvar av alla (som vanligt!).
Många packade ihop och for när det fortfarande var några timmar kvar.
Under dagen har det kommit några skurar så det blev mycket packande in och ut ur bilen.
Fick lite mer sålt än sist iallafall men (som vanligt) hade vi sämsta platserna trots att vi anmälde oss först av alla!

Fick ihop nästan 400:- så det är 1/5 av min frisyr till bröllopet ;)

Efter middagen så for vi ut till Jens och Nathalie och fikade lite, är så lugnt och skönt där ute så man vill aldrig åka hem!

Men hem for vi iallafall och möttes av en trevlig överraskning, någon hade stängt igen toalettdörren så att Nora klev i en stor hög med kattskit som låg på vardagsrumsmattan!!!!
Vi som äntligen var nöjda med mattan vi hade, den ligger nu ute på balkongen nu och väntar på att kastas :(

Efter att Amanda hade duschat så kom hon in i vardagsrummet med handduken på huvudet.
Hon var ivrig på att hugga in på drickan så hon slängde till med handduken och sedan var det krossat glas överallt :/

Nu sitter vi stilla och hoppas på att vi slipper mer otur.. bortsett från att jag börjar få ont i halsen och känner mig jättetjock bakom näsan.

Det har ändå varit en riktigt bra dag! :D

Har haft fullt upp hela dagen, känner mig ganska slut i kroppen nu.
Direkt efter jobbet for jag och Mats iväg för att hjälpa Marie att flytta.
Jag som hade sett fram emot ett rejält träningspass blev lite smått besviken då nästan allt redan var flyttat när vi kom dit.
Men det blev några varv i alla trappor så det känns lite i benen.
Funderade på att hoppa över squatsen ikväll men då känns det ju som att jag fuskar ;)

Har precis märkt upp alla grejer här hemma nu inför loppisen imorgon, hoppas på bättre lycka den här gången och att det kommer fler än 10 st! :)

 

Ibland ställs vi inför många svåra beslut här i livet.
Trots att vi oftast vet vad som är rätt så finns det ändå saker som gör att vi tvekar.
Till slut måste vi ändå bestämma oss.

Det jag vill säga är:

Följ ditt hjärta, även om det kan göra ont.

I slutändan kommer du att tacka dig själv!

Nästan hela dagen har gått åt till att läsa om mordet här i stan (förutom då jag jobbat och gjort det vanliga här hemma).
Det är så fruktansvärt det som hänt men jag blir ändå så nyfiken och vill veta allt.
Mycket namn dyker upp hela tiden på vilka dom misstänkta är och jag funderar på VARFÖR detta skulle behöva hända.

Jag och Mats har våra teorier om hur allt har gått till så vi får se om det stämmer.

Jag hoppas att dom får det straff dom förtjänar iallafall...

Jag vet inte om ni har läst det tidigare inlägget där jag skrev om min rädsla för att bli knivhuggen eller skjuten.
Kan säga att jag inte är mindre rädd nu..

När jag for till jobbet imorse så såg jag att polisen hade spärrat av en stor del av stan och nyss publicerades denna artikel påallehanda.se

 

Vad är det för fel på folk? Vart är världen på väg?
Sånt här händer hela tiden överallt men det blir så verkligt då det är i närheten av en själv.

Kommer aldrig kunna förstå vad som rör sig i huvudet på dessa människor...

 

Har precis tittat på säsongsavslutningen av Helt sjukt, en riktigt bra serie som jag hoppas kommer tillbaka!
Just ikväll pratade dom om OCD (tvångstankar) och hypokondri.

Det är ett ämne som berör mig väldigt mycket eftersom Mats har OCD bl.a.
Vi har säkert alla någonting som vi "måste" göra för att kunna släppa tanken som dyker upp och kunna  slappna av.
Jag har massor av saker som jag gör men det stör inte min vardag och skapar inte världens ångest.

Något som jag däremot lider av är emetofobi, eller så lider jag bara av detta så fort någon säger att dom har ont i magen eller mår illa?
Det kan förstöra hela min vardag och jag får panik!
Det var så mycket i texten nedan som träffade mig rakt i hjärtat när jag läste den.

Vad är emetofobi?
Emetofobi är en irrationell rädsla för att spy.

Men ingen gillar ju att spy.
En fobi skiljer sig från en vanlig rädsla genom den irrationella och överdrivna ångest, orsakad av stimuli som är indivudell för varje fobiker.

Rädslan tar all tid; för de flesta emetofober är den värsta rädslan att spy och inget annat. I vardagligt tal säger många fobiker att de hellre skulle dö än spy. (Vi hoppas att det är en överdrift.) Det är däremot ingen överdrift att ångesten för att spy förstör nästan hela dagen för många fobiker.

Vilka mer saker gör en emetofob?

Det är inte ovanligt att emetofober har flera speciella kriterier för att äta ute. En del undviker restauranger helt. En del beställer en entré men äter aldrig från buffén eller salladsbaren. En del påstår att de har ett sjätte sinne som säger åt dem att inte äta på vissa restauranger. 
Andra håller sig borta från barn över huvud taget efersom barn oftare mår illa än de flesta vuxna. Nästan alla emetofober berättar att de inte kan ta hand om sina barn och andra familjemedlemmar när de är sjuka. En del sover i andra rum när en familjemedlem är sjuk. En fobiker berättade att han sover med öppet fönster på vintern för att döda ett virus. En del är till och med rädda för att bli smittade av djur, vilket gör husdjur till ett obehagligt val för dem.

Hur blev emetofoberna så här?
Många fall av emetofobi startade med en speciellt traumatisk episod av spyende som hände mellan 6 och 10 års ålder. De flesta av dessa incidenter kom oväntat. Efter den skrämmande händelsen undvek de flesta fobikerna att spy. Om de över huvud taget upplevde det så var det med otrolig rädsla och ångest. Så de upplevde aldrig att det var normalt att spy.
En del emetofober säger att deras föräldrar inte var stödjande när de spydde som barn, och några säger att deras föräldrar till och med tvingade dem att spy. 
Många tror att det handlar om kontroll. Några säger att emetofober vill ha maximal kontroll över deras kroppar,eller att de är making up for a lack of kontroll i situationer som barn. En del experter tror att ångesten över separation från en förälder eller annan älskad person under barndomen också spelar in i emetofobin.

Så vad händer med emetofober när de verkligen spyr?
Det mest överraskande faktumet för icke-fobiker är att de flesta av emetofober sällan, om någonsin, spyr. En emetofob är en person som har varit i bilolyckor oftare än de har spytt. De flesta fobiker kan räkna antalet gånger de har spytt på ena handen. En del emetofober överlevde graviditet, födsel, blindtarmsinflammation och gallblåseoperationer utan ens en retch. Även om de spydde så gick de oftast igenom varje sjukdom med endast en episod av spyende, jämfört med en icke-fobiker som kan spy upprepade gånger vid en sådan sjukdom. (Många fobiker säger att orsaken till att de spydde var för att de var så trötta över att må illa så att de ”gav upp” och lät sig själva spy.) Många vuxna emetofober har inte spytt på 10, 20 eller fler år. Fobiker som har spytt efter händelsen som utlöste detta säger ofta att de insåg att det inte var så farligt att spy, men senare återkom fobin – ofta redan samma dag.

Även fast de inte är vana att spy, kan emetofober stressa sig själva till en sån ångest eller verkligt illamående bara genom att umgås med människor med magproblem. Så fort någon i samma rum klagar på maginfluensa får emetofoben panik. De letar symptom som ofta kommer psykosomatiskt. Det blir en snöbollseffekt eftersom panikattacken blir värre när fobikern upplever verkligt eller ”påhittat” illamående.

Varför spyr inte emetofober så ofta?
Olika människor uppfattar illamående på olika sätt. En del människor som får maginfluensa eller matförgiftning spyr. Andra med samma smitta får bara diarré. Emetofober faller nästan alltid i den senare klassen. (Emetofober är generellt inte rädda för diarré, förutom dess association med spyor.)

Vad menar du med ”deras år av rädsla har gjort att de inte kan spy”?
Detta är vad några fobiker har gissat är orsaken till deras spyåterhållsamhet. Spy-akten kontrolleras av hjärnan. Det finns ett spy-center placerat i medulla oblongata [förlängda märgen, webmasters anm]. Att spy är en av de mest primitiva funktioner i hjärnan. En del fobiker tror att som resultat av flera år av rädsla och dagligt funderande har deras medvetna del av hjärnan har tagit över spy-centrat. Så, om något händer som vanligen skulle resultera i att spy, ignorerar hjärnan det. Dessa fobiker ser detta som en förklaring på varför de andas samma virus och äter (mycket av) samma mat som alla andra men aldrig spyr.

Förutom denna neurala hypotes (som inte är vetenskapligt baserad), har nästan alla fobiker förmågan att motstå the urge att spy väldigt lång tid, tills illamåendet passerar. (Det finns även fobiker som försökt spy men inte kunnat.) Detta leder till frågan om spyende är en helt ofrivillig kroppslig aktion.

Så vad är det för fel med att ha emetofobi? De låter som om några människor har hittat ett sätt att aldrig spy på.
De flesta fobiker lider av hemska panikattacker när de mår illa eller tror att de mår illa. Dessa panikattacker är mycket värre för dem än det är för en vanlig människa att spy. Ändå förblir akten inget alternativ.

Fobin påverkar utbildningar, karriärer, äktenskap och familjerelationer. Många fobiker tar ledigt från arbetet eller skolan i onödan för att de är rädda antingen för att spy själva eller för att någon annan kan sprida bakterier som gör att de spyr. Många fobiker får panik- eller ångestattacker när de får minsta lilla tecken på att de kanske kan spy. Dessa attacker kan vara ganska allvarliga. Fobiker undviker aktiviteter nämnda ovan. Allt detta kan leda till andra fobier, såsom agorafobi och social fobi, liksom
andra problem som insomnia. (Detta beror ofta på att några emetofober tycker att den enda säkra platsen att spy på, skydda sig mot att spy, och den enda säkra platsen att vara på om man inte kan låta bli att spy, är hemma. Denna känsla kan leda till isolation eller till och med agorafobi.)

Emetofober är oftast okapabla när det gäller att ta hand om sjuka familjemedlemmar. En del får skuldkänslor för att de inte kan stötta sina barn. En del är rädda att deras barn är förvirrat eftersom deras förälder verkar vara mer orolig över hans eller hennes potentiella illamående än barnets verkliga tillstånd.

Vilka är dessa emetofober? Vad ska jag göra om jag möter en?
Du skulle inte känna igen en om du såg en. Människorna som bor med dem har ibland ingen aning.

Några emetofober är hemlighetsfulla. En del är rädda för att om de nämner något om deras brist på att spy, så kan det ”sätta igång” dem. (Många emetofober säger ”peppar peppar” när de berättar hur länge det var sen de senast spydde, speciellt i email.) 
Var stödjande. Försök förstå deras rädsla, men försök inte att resonera dem ut ur det. Det är bättre att stå ut med deras egenheter än att tvinga dem att göra saker på ditt sätt. De har haft denna rädsla länge. De kanske bestämmer sig för att de trivs mer med fobin än med dig i sitt liv.

Vilka de är, finns ingen statistik över. Det sägs att fler kvinnor än män lider av denna fobi. Många emetofober säger att de och andra som de mött med denna fobi är väldigt intelligenta, men detta kanske säger mer om dessa individer än om emetofobin i sig.

Men rädslan för att spy är inte allt!

Jag har genom åren haft perioder då jag har varit extremt rädd för att någon ska skjuta mig eller knivhugga mig utan anledning.
År 2004 så bodde vi på övre våningen i en lägenhet, på kvällarna kunde jag knappt gå in i köket för att jag trodde att det skulle stå någon nere på gården och skjuta mig genom fönstret.
Jag var livrädd och duckade många gånger när jag gick in i köket. Kunde inte stå med ryggen emot fönstret för då kanske någon skulle dyka upp där helt plötsligt.

Detta försvann dock efter ett tag men 2006, strax efter förlossningen med Amanda så började allt om igen.
Under hennes första år var det inte många gånger jag gick utanför dörren själv.
Jag var helt övertygad om att någon skulle ta barnvagnen ifrån mig, hugga mig i ryggen med en kniv eller skjuta mig!
Jag trodde även ett tag att någon skulle kasta in virke i trappuppgången och tända på så att lägenheten skulle börja brinna.
Var jag tvungen att åka bil på kvällen så sprang jag allt jag kunde från porten till bilen, tittade igenom bilen så att ingen att tagit sig in och kunde döda mig innan jag satte mig och låste alla dörrar. Pulsen var alltid skyhög och jag var gråtfärdig ibland!

Det var ett tag sedan jag upplevde detta sist men nu börjar det komma tillbaka igen.
Igår när jag for från Matfors så kom jag på att jag var tvungen att tanka och klockan var ganska mycket.
Jag passade på att göra det medans Malin var med så att jag inte var ensam, hon fick till och med följa med mig ut ur bilen.
På vägen hem så var jag helt övertygad om att jag skulle vara med i någon olycka och att jag aldrig skulle komma hem igen.

Möter jag någon som ser "skum" ut så får jag panik och hjärtat slår allt hårdare, jag tappar nästan andan.
Vänder mig alltid om flera gånger för att se så att personen inte har vänt om och följer efter mig.

Idag skulle jag inte gå ut och gå ensam efter kl 19, inte en chans!
Bara tanken får mig att skaka...

Det är riktigt jobbigt att känna så här, jag vet att mina tankar ibland är helt orimliga men jag är ändå så övertygad om att det kommer att hända om jag går ut ensam.

Antar att jag inte är ensam att känna så här..
Hoppas bara på att det går över snart!

Tänker mycket på en vän just nu som går igenom samma helvete som vi gjorde för ca 1 år sedan.
Livet är så jävla orättvist ibland, blir så himla ledsen.
Jag som sa att jag inte ens önskade att min värsta fiende skulle behöva gå igenom det som vi gjorde och nu är det en av mina allra bästa vänner som måste göra detta.

Mycket minnen väcks till liv och skapar fruktansvärd ångest.
Det gör ont i hela kroppen och jag inser att jag inte ens har bearbetat hälften av allt som hänt det senaste året.

Men jag hoppas att min erfarenhet kan vara till lite hjälp en sån här gång och att jag kan stötta min vän.
Livet är så skört, man vet aldrig när det vänder.
Från en sekund till en annan så förändras allt och ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen.

Jag vill att du ska veta att jag alltid finns här för dig, vilken minut som helst på dygnet!
Du behöver inte känna att du ringer olägligt eller att du inte vill "störa".
Jag hjälper dig med vad som helst!
Jag åker med dig jorden runt om det behövs. 
Du finns i mina tankar hela tiden ♥ 

Hoppet är det sista som överger oss, glöm aldrig det!

Dagen har gått i trötthetens tecken.
Jag kom hem ganska sent igår och hade lite svårt att somna så det blev inte allt för många timmars sömn inatt.
Men jag har hållt mig vaken hela dagen iallafall :)

Efter jobbet så skjutsade jag Nora på hennes innebandyavslutning och sedan var jag på invigningen av Willys som har öppnat en liten bit bortanför oss.
Det var skitmycket folk där och dom blir ju som galna!
Visar ingen som helst respekt för barn där dom kommer och trängs med sina kundvagnar för att vara "först" in..

Fick iallafall med mig lite choklad och en påse chips med en ny smak hem! :D
Barnen har precis lagt sig så snart kan vi hugga in :P

Eftersom jag inte hann göra mina squats igår så gjorde jag dom idag istället så nu blir det 4 dagar i rad som förmodligen kommer att kännas rejält sedan!

Vi har även haft besök av Nathalie, Jens och Ellen en stund.
Var kul att se dom igen, var ett tag sedan sist :/

Min brudklänning kom igår så jag for ner till Sundsvall för att prova den direkt efter jobbet!
Den var så himla fin på bilderna och jag hoppades självklart att den skulle vara minst lika fin i verkligheten.

Men den var så mycket finare än vad jag hade vågat drömma om!

Jag är fullständigt förälskad och jag längar tills jag får visa upp den för alla och vara den vackraste på jorden för en dag :)

Kan ni gissa vad som finns i detta paket?? :)

Jag fått en inbjudan som passar mig och min familj alldeles perfekt!
Den 25:e maj ska vi på premiäröppningen av Furuviksparken :)

Amanda fyller ju år dagen efter så det blir lite firande av henne samtidigt!
Nora och Amanda ser mest fram emot att se Robin Stjernberg som kommer att vara där.

Det ska bli riktigt roligt!! :D

Ser att Paula och Hugo har fått sin lilla bäbis nu!
Blir lite avundsjuk faktiskt.. :)

STORT GRATTIS TILL ER!!

Gud vilken hemsk morgon det har varit.. vet inte ens om jag är vaken än?
Min mobil laddade ur under natten och för första gången någonsin så har jag en mobil som INTE drar igång alarmet trots att det är slut på batteri.
Vaknade i panik och frågade Mats vad klockan var, 06.10!
Ville bara lägga mig under täcket och dö litegrann...

Hela morgonen blev kaos, har säkert glömt att göra något jätteviktigt men det märks väl under dagen antar jag!

Magen är stor som en ballong och jag har lust att punktera den med en nål..

Längtar tills ikväll då jag får lägga mig igen