Tidig 30årskris!?
Sedan jag fick min lilla ångestattack på jobbet förra veckan så har jag börjat fundera en hel del över livet! Jag vet inte om det är en tidig 30årskris?
Jag vet att jag lägger energin på helt fel saker väldigt ofta. Är väldigt lättirriterad och tänder till för minsta lilla.
Det är dags att börja prioritera om!
Mycket funderingar har dykt upp.
Lever jag det liv jag vill leva? Är jag den mamma jag vill vara? Är det värt att lägga energin på saker som ändå inte går att påverka? Vad vill jag uppnå? Vad vill jag uppleva?
Mycket av det jag mår bra av har fått stå åt sidan väldigt länge.. Träning, vänner osv.
När jag blir gammal vill jag kunna tänka tillbaka på livet och vara nöjd över de val jag gjort och inte känna att jag har gått miste om någonting.
Jag vill ha en livscoach som kan hjälpa mig att hitta mig själv, vem jag är och vad jag vill.
Det första jag vill "lära" mig är att säga vad jag tycker utan att vara rädd för konflikter. Jag håller allt inom mig tills jag exploderar och då bryter jag ihop!
Så mycket funderingar och jag vet inte hur jag ska hitta svaren på allt..
svar: haha lika igen ;-) kommer ihåg att du skrev ett liknande inlägg förut.
angående detta inlägg så måste jag säga att jag känner igen mig i dina tankar, bra frågor du ställd ei början, värt att fundera på. tråkigt att du fick en ångestattack, pga dessa tankar? hoppas du kommer fram till det som är viktigt för dig ;-)
Samma tankar som rullar i mitt huvud. Dock inte pga av någon ålderskris(vad jag vet) men det du beskrev snurrar i mitt huvud. Man har mycket krav och som mamma så har man oerhört höga krav på sig själv. Just i sin mamma roll mm. Jag tror jag tappat mig själv lite där.. Sugen att skapa en liten blogg grupp där vi kan peppa varandra och byta tankar? Jag vill komma igång med träning och så hoppas det ska får mig att må lite bättre. Jag kan väl säga att jag är lite motsatsen till dig när det gäller att säga vad man tycker. Jag säger aldrig saker som skadar eller är elak mot någon. Men jag är inte konflikt rädd vilket kan vara till min nackdel ibland. Jag skulle behöva dämpas. Vi kanske har något att lära av varandra? Har du nå tips? Hoppas du mår bättre inom kort!
Mvh mathilda
Har också funderat på allt det där på sistone. Just det där med att man är konflikträdd och inte säger vad man egentligen tycker och tänker på, tills man mår dåligt av det är riktigt jobbigt i längden. Det har jag blivit bättre på. Men det kommer med åldern tror jag. Man blir självsäkrare och lär sig att prioritera och även välja bort saker/personer man inte mår bra av.
Ha det fint och lycka till med allt!
// Tina
