Nu har Nora precis kommit hem från sin match, äntligen säger jag bara.
Är så otroligt trött att jag skulle kunna somna ståendes.

 

Har varit trött större delen av eftermiddagen och när jag höll på att somna runt 18-tiden så bjöd jag in oss till Ida och Jonas.
Där blev vi bjudna på kladdkaka, grädde och jordgubbar!
Det var så jäkla gott att jag hade kunnat äta upp allt själv ;)

 

Det var skitkul att träffas igen, efter att Ida gick hem på semester så är det ganska tomt på jobbet.
Jag har ingen att morgonsurra med längre.. men å andra sidan så kanske jag får mer gjort ;)

 

Vi har hunnit med lite bröllopstankar och imorgon ska vi provbaka tårtan!!

 

Nu börjar det verkligen att dra ihop sig till bröllopet.
Det är bara 33 dagar kvar och allt som rör sig i mitt huvud är en hel del planering och lite panik!

Jag vet hur jag vill ha det mesta men nu ska jag få allt att gå ihop också :)

 

Har en hel del kvar att fixa innan jag kan säga att jag har lite kontroll!
Hur kunde tiden gå så fort?
Nyss var det ju 9 månader kvar...

 

Åhhh.. det ska bli så himla kul.
Håller på att längta ihjäl mig ♥

 

Vi har inte så mycket barn i närheten där vi bor med det finns några pojkar som är lite yngre än Amanda som brukar vara här och leka ibland.
Nu verkar det har slagit slint i huvudet på den ena och jag har lust att skälla ut honom efter noter och förbjuda honom att komma hit mer.

 

Igår var han jättetaskig med tjejerna och lyssnade inte alls på vad dom sa.
Sedan började han att spotta på studsmattan och var allmänt otrevlig och uppkäftig.

 

Idag hann vi inte mer än att hämta hem barnen förrän han ställer sig och KISSAR mitt på gräsmattan där tjejerna klättrar upp till studsmattan.

 

Beter man sig inte när man är hos andra och lyssnar på deras föräldrar?
Vi har pratat med båda pojkarna tidigare och berättat vad det är för regler som gäller här hemma.

Mina barn är inte heller änglar alla gånger men jag förväntar mig att dom beter sig och lyssnar när dom är hos andra!

 

Något som jag lägger märke till hos människor, nästan först av allt, är deras ögon.
Jag älskar vackra, djupa ögon.
Ögon som man drunknar i.

 

Jag älskar mina barns ögon ♥

 

Vilken underbar dag vi har haft!
Vi for ut till Nathalie och Jens tidigt på förmiddagen och blev kvar några timmar i det fina vädret.

 

Jens drog igång grillen och fixade hamburgare till lunch och sedan blev vi bjudna på vattenmelon som passade utmärkt i värmen!

Småtjejerna har sovit gott i sina vagnar i några timmar så mammorna kunde ligga och ta det lugnt ett tag ♥
De stora tjejerna invigde poolen trots det kalla vattnet, behöver nog inte berätta att dom inte blev långvariga ;)

 

Jag och Nathalie hann även med att bättra på brännan i solariet innan det var dags att äta middag.
En perfekt söndag med andra ord!

 

 

 

Det är hopplöst att få alla tre på samma bild, det här var det bästa som gick att få häromdagen!
Mina 3 små stjärnor ♥

 

 

 

Vi har en liten kille på besök här idag, väldigt uppskattat av oss alla! :)
Efter att vi fått i oss frukost och gjort oss klara så gick vi ner på stan en sväng.
Hämtade ut lite mediciner och köpte lite nödvändigheter som smink.

 

Vi stannade till i lekparken vid domkyrkan på vägen hem så att alla fick springa av sig lite.
Vädret var bra så länge vi var ute men jag tror det är lite regn på ingång så vi har satt oss i soffan och slagit på en film.

 

 

 

Nora älskar att stå framför kameran och att få synas.
Dessutom gör hon sig riktigt bra på bild!

 

Hon har så mycket egna idéer och tröttnar aldrig.
Min lilla fotomodell ♥

 

 

 

Vi mötte upp Zandra, Johan och Liam på murberget för en liten "picknick" efter lunch.

Barnen fick springa av sig lite och vi surrade som vanligt :)
Vädret har varit ganska skönt idag, soligt men lite kalla vindar.

 

Jag har passat på att fotat en massa idag men tyvärr var de allra flesta bilderna helt kassa.
Det är riktigt svårt att fota i solljus :/

Här kommer iallafall några bilder från smitingen/klubbsjön som jag tog ikväll.

 

Vi firade våran förlovningsdag igår med att gå omkring i Birsta.
Vi fick en del inhandlat till bröllopet och det känns så skönt att kunna stryka en massa från inköpslistan! :)

 

Tyckte det skulle bli skönt att få sova ut imorse eftersom vi är lediga allihopa men Freja vaknade halv 6!
Hon somnade om efter en liten stund i våran säng men vid halv 7-7 var det full fart igen.

Vi funderar på att åka till Murberget idag där det verkar vara lite firande av nationaldagen :)

Vädret ser fint ut än så länge så det kan bli riktigt mysigt.

 

Ren kärlek ♥

 

Finns inga ord i världen som kan beskriva min kärlek till dessa barn ♥

 

 

 

Vi var som många andra på premiäröppningen av Furuviksparken i lördags!
Vi blev bjudna på inträde, åkband och lunch.
Hade även turen att få ta med mig en vän och hennes familj :)

Vi fick gå in på röda mattan och blev fotade, har aldrig varit med om det tidigare så det var riktigt kul!
Får se om jag hittar bilderna någonstans sedan.

Det var bra men lite skumt väder, varmt och kallt om vartannat men det kom inget regn iallafall och det var ju tur!
Vi tittade på alla djuren och Freja var jättefascinerad av alla hon såg.
Hon gillade getterna och kamelerna mest!
Jag tror getterna gillade oss också, eller iallafall våran fikapåse som låg i vagnen :D

 

Vi kom till tivolit strax innan dom öppnade och fick se Babsan.
Vi passade på att äta lunch också innan det var dags att åka karuseller.

Nora var jätteladdad men Amanda var feg till en början, hon ville inte åka någonting alls.
När hon såg hur kul Nora och Emelie hade så hakade hon på dom och till slut åkte hon nästan allt! :)

Den nya attraktionen Extreme var dom för korta för så det var den enda karusellen som dom inte åkte.
Hjärtat satt i halsgropen då dom åkte berg- och dalbanan!
Jag har blivit så feg på senare år så jag åkte bara några karuseller med Freja som gick i lagom takt ;)

Kl 15.00 stod Robin Stjernberg på scenen och jag som normalt inte klara av karln tyckte ändå att det var riktigt trevlig att stå och lyssna på lite livemusik.

Vi hann även med lite sockervadd innan det var dags att bege sig hemåt.
Tiden gick alldeles för snabbt och jag åker gärna dit en gång till i sommar!

Tyckte det var skitkul att se lite "kändisar" också!
Vi såg några familjer från Familjen Annorlunda, Big Brother deltagare, komiker och några bloggare :)

 

 

 

Det är precis 1 år sedan idag som pappa fick sin stora hjärnblödning.
Ett år där vi alla har slitits mellan hopp och förtvivlan.
Jag kommer aldrig någonsin att glömma samtalet som jag fick den dagen, 2012-05-28 kl 11.45.

Utdrag ur dagboken: Måndag 2012-05-28

11.45
Telefonen ringer, hemligt nummer, jag tänker att det kanske är mamma eller från Noras skola men det är det värsta samtal jag någonsin haft!

-Hej, det här är ***** och jag ringer från akutmottagningen i Sundsvall.
Är du dotter till Tommy Lundberg?

Jag frös till is, kunde inte fästa blicken, jag skakade och snurrade runt, tog mig för munnen och började gråta.
Hon berättade att du var där inne på akuten.
Du hade skjutsat Kevin till skolan vid 8 och när snickarna kom hem till dig för att byta fönster vid 10 så låg du på golvet i hallen med kramper och var knappt vid medvetande.
Jag undrar hur länge du hade legat där, om du kände något, om du visste vad som hände, om du hade ont och vad du tänkte.
Det här är frågor som jag aldrig kommer att få svar på!

Mats förstod direkt att det var något allvarligt som hade hänt och ringde till mamma som jobbade.
Jag ringde till Emelie som skrek rätt ut och sedan försökte jag få tag på Malin men hon svarade inte.
Jag ringde till farmor och som i sin tur pratade med Mona och Lennart.

Jag trodde att du kanske hade fått en stroke igen och insåg nog aldrig allvaret förrän jag kom till akuten.
Mamma mötte upp oss där och vi fick komma in i ett anhörigrum. Väntan var olidlig! 
Efter ett tag fick vi tag på Malin och vi berättade om vad som hade hänt. Hon for upp till Sundsvall direkt från Bergsjö. Mona kom också in på sjukhuset.
Vi satt i det där rummet medans du var på röntgen, sekunderna tickade sakta fram och till slut kom det in 2 sköterskor? som berättade om vad röntgen visade.

Du hade fått en stor hjärnblödning, en jättestor hjärnblödning! 
Helikoptern var på väg ner för att hämta dig och flyga dig till Umeå för operation. Vi satt allihopa och bara stirrade på varandra och grät hejdlöst. Vi kunde knappt prata eller tänka! 
Allt var som en dimma och känslorna går inte att beskriva.
Efter ytterligare en röntgen visade det sig att blödningen satt inne i hjärnan och inte i något yttre kärl.
Jag bröt ihop igen!

Vi hann träffa dig en sväng innan du fick åka med helikoptern till Umeå, du var nedsövd och såg så lugn och fin ut. Men det var fruktansvärt att se dig med alla slangar och sladdar, jag ville bara ruska om dig och få dig att vakna! 
Mamma knäppte en bild på oss tillsammans ♥

Vid 17.30 tiden lämnade vi Härnösand för att åka upp till Umeå för att vara med dig. Jag, mamma och Mats for i en bil och Malin, Emelie och Emil for i en.

Resan till Umeå var så jäkla lång, tankarna bara for fram och tillbaka. Jag visste varken ut eller in!
Skulle du någonsin vakna mer? Var ditt liv slut nu? Varför?
Jag kunde knappt andas!

Vi lyckades få ett rum på hotell Björken alldeles intill sjukhuset, vi fick sova tillsammans allihopa i en svit som kostade 1800:- för EN natt och då betalade vi för 4 personer! Sjukt jävla pris, speciellt med tanke på att vi var i rummet ca 7 timmar totalt!

När vi kom till sjukhuset fick vi komma in i ett anhörigrum igen och bara vänta.. och vänta.. och vänta!
Vid 21-21.30 var operationen klar och efter en halvtimme vi fick gå in till dig 2 och 2.
Vi gick in några svängar och pratade med dig samtidigt som tårarna bara rann och rann.. Dom gick inte att stoppa!

Vid 00 tiden kom kirurgen som hade opererat dig och berättade lite om vad han hade gjort.
Ingen kunde svara på hur framtiden nu skulle bli.. Det var nu vi började leva halvtimme för halvtimme…

Efter informationen gick vi tillbaka till hotellet, ledsna, trötta och uppgivna. Det fanns inte mycket hopp hos mig då. Jag stirrade på mobilen hela tiden, hoppades på att den inte skulle ringa.
Jag var så ledsen hela natten så jag kunde inte somna. Kroppen värkte och mitt hjärta hade krossats. Det är så jävla orättvist. Du är 55 år, snart 56… Hur kunde detta hända dig?
Du har så mycket kvar att uppleva och jag vet att du inte vill ge upp än. Du lever ju för oss barn och barnbarn.
Inte kan du väl lämna oss nu?

 

Här satt jag vid din sida och trodde att det var sista gången jag skulle se dig andas.
Visste inte om vi någonsin skulle ses igen.
Jag ville aldrig släppa din hand.. ♥
En liten stund senare flögs du till Umeå

Vi har gått igenom så mycket under detta året, saker som ingen ska behöva gå igenom.
Igår läste jag igenom dagboksinläggen från de 10 första dagarna, jag har länge velat läsa igenom min dagbok men varit rädd för att få hjärtat utslitet ur kroppen en gång till.
Och mycket riktigt, tårarna rann oavbrutet och jag slängdes genast tillbaka i tiden och kände alla känslor som jag kände då.
Obeskrivlig smärta och maktlöshet!
Jag vet inte hur många gånger jag bad om att pappa skulle vakna.
Jag ville se hans blåa ögon,  känna hans skäggstubb mot min kind och höra hans skratt om det så vore för en sista gång.

Jag bad inte om mycket men jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få så mycket mer!
Jag har sett vartenda framsteg och blivit lika lycklig varje gång det har hänt något nytt.
Kommer aldrig att glömma tiden då han låg på rehab i Härnösand, jag har nog aldrig sett honom så genomlycklig trots att han var/är halvsidesförlamad.
Det var nog första gången jag hörde honom skratta från hjärtat ♥

Idag bor han hemma i sitt hus som var vårat mål då han hade vaknat.
Han skulle få komma hem oavsett hur mycket jobb det skulle innebära.
Vi slet som djur ute i huset för att få det fint och handikappanpassat!
Jag tror att han är väldigt tacksam för det.

Det går inte att beskriva den tacksamhet jag känner för att pappa är i livet, någon hörde min bön.
Min pappa har alltid varit tjurig och det fick vi bevis på nu.
Han skulle tillbaka till livet, oavsett vad.
Vi hjälptes åt allihopa, kämpade och det viktigaste av allt.. vi slutade aldrig att hoppas och tro! 

Jag har lärt mig mycket under denna resa, jag tar ingenting för givet längre.
Hela livet kan förändras på en sekund.
Jag har kommit min familj väldigt nära och det är jag tacksam över ♥

Nu har vi varit och träffat prästen, en riktigt trevlig sådan! :)
Vi har gått igenom ordningen för vigseln, bestämt psalmer och övrig musik.
Som tur var så hade vi en liten sekreterare med oss som skrev ner allt, har redan glömt hälften av vad han sa.

Vi fick även öva på att säga löftena, snacka om att jag var nervös!
Hur ska det gå på självaste bröllopsdagen?!
Jag kommer att stå och fnittra som ett litet barn :)

Pappa var också med och det var jättekul!!
Är så glad att han får vara med på den här stora dagen, det trodde jag inte skulle vara möjligt för 1 år sedan..

Allt känns jättebra och jag läääängtar!! 

Min stora kärlek är snart min man ♥

Herregud! När man haft en sån här intensiv helg så borde man få en extra ledig dag..

Haft fruktansvärda drömmar inatt och känner mig helt mosig i skallen.
Håller på att frysa ihjäl så jag har slängt på mig en filt över axlarna, förhoppningsvis får jag upp lite värme på rummet snart.

Jag visste att jag hade något inplanerat idag men kunde inte komma på vad.. blev lite snopen när jag öppnade kalendern och ser att vi ska träffa prästen ikväll.
Det hade jag helt glömt bort.. Nora har match ikväll och vi har inte styrt upp någon barnvakt.
Vi hinner skjutsa Nora till samlingen iallafall och med lite tur kan hon åka med någon hem :)
Amanda och Freja får helt enkelt följa med!

Har en del inplanerat i veckan och på måndag åker jag till Stockholm över dagen! :)

 

Nä, dags att montera ihop hjärnan och jobba på!